”Professor Rally” provkör nya GR Yaris

Toyota GAZOO Racing vann Rally Sweden med nya GR Yaris Rally1. En person som följde rallyt extra noggrant är Roland Löwgren, som i många år var ansvarig för Toyotas svenska rallyverksamhet. Han har dessutom själv tävlat i många klasser och är trots hög ålder i högsta grad aktiv som konstruktör och mekaniker.

Tio sekunder. Fem sekunder. Grönt ljus! När Esapekka Lappi, Elfyn Evans och Kalle Rovanperä släpper upp kopplingen i sina Toyota GR Yaris Rally1 på första sträckan i Rally Sweden är det självfallet högsta tempo som gäller.

Den här soliga höstdagen i en GR Yaris går färden betydligt lugnare. Men det beror inte på att föraren saknar kompetens att köra snabbt. Han skulle förmodligen kunna köra i åttor runt de flesta medtrafikanterna, sina snart 84 år till trots.

Saken är bara att Roland Löwgren vet att fälla pedalen i botten på rätt ställen – och att trafiken inte är ett av dessa. Han tog sin tävlingslicens redan 1960, 22 år gammal, och började köra rally med en Folkvagnsbubbla.

Nu rullar vi genom Stockholms södra förorter med nya Toyota GR Yaris och det märks hur Roland Löwgren känner sig fram i den för honom nya bekantskapen. Lugnt, metodiskt och analyserande. Han har Toyotas bilar i blodet, men just den trecylindriga, turboladdade, fyrhjulsdrivna och till stor del handbyggda sportbilen har han inte provkört tidigare.

Intresset för bilar, mekanik och bilkörning förde honom kvickt in i några av bilbranschens roligaste positioner.

Efter några år på Opels tävlingsavdelning kom Roland Löwgren till Toyota 1972 och blev kvar till sin pensionering. Han arbetade med servicemarknad och hade flera roller inom företaget, men det är för hans arbete med tävlingsbilarna som vi stämt möte.

Först måste vi måla en lite större bild av Toyotas historia. Rally och racing har varit en del av det centrala nervsystemet hos Toyota ända sedan 1960-talet. Att tävla och mäta sina krafter samt vinna erfarenheter för de vanliga bilarna är lika självklart nu som då.

En av de förare som körde rally för Toyota redan för drygt 50 år sedan var Ove Andersson från Dannemora i Norduppland. Han är mer känd under smeknamnet ”Påven”, som han fick eftersom han i början av sin karriär främst tävlade för italienska bilmärken.

Men trots många egna segrar är det för något annat som Ove Andersson främst är ihågkommen. 1972 lade han nämligen grunden till det som i dag är Toyota GAZOO Racing. Det var när Påven tillsammans med Toyotas japanska tävlingsavdelning startade företagets första europeiska tävlingsteam, med bas i en liten verkstad i Uppsala.

Berättelsen om det som skulle bli ett av de mest framgångsrika motorsportteamen någonsin är lång, men kortversionen är att Ove Andersson under 1970-, 1980- och 1990-talet ledde Toyota Team Europe (TTE) till stora framgångar inom både rally och racing. Förare som Carlos Sainz (1990 och 1992), Juha Kankkunen (1991 och 1993) samt Didier Auriol (1994) har vunnit förarmästerskapet i rally-VM för Toyota under Påvens ledning.

När verksamheten växte – vilket gick snabbt – hamnade TTE i Köln, där Toyota GAZOO Racings europeiska tävlingsavdelning fortfarande ligger. Där har tävlingsbilar för såväl WRC som Formel 1 och WEC (enduranceracing, 24-timmars på Le Mans till exempel) konstruerats och tillverkats.

Roland Löwgren kom att bli nära vän med Ove Andersson och har i perioder arbetat för TTE. Ända tills Ove tragiskt omkom i en bilolycka på allmän väg i Sydafrika 2008 hade de tät kontakt och Roland var ofta med och arbetade på WRC-tävlingarna.

– Jag har varit med minst en gång på alla WRC-rallyn i Europa, säger Roland Löwgren. Några har jag tävlat i själv också, men det var innan jag kom till Toyota. På den tiden var förutsättningarna lite annorlunda i rally. Jag körde själv min tävlingsbil, en Opel Rekord, hela vägen till Akropolisrallyt i Grekland. Deltog i tävlingen och körde sedan bilen hem igen samma väg.

Roland har tävlat i racing också, bland annat i Formel 3, men även då haft nytta av att ha fostrats på löst underlag.

– När jag tog racinglicens på Falkenbergsbanan började det regna alldeles ohyggligt. Banracingförarna smög fram på den hala banan, men jag var ju van att sladda.

Det låg alltså nära till hands att Roland Löwgren skulle bli ansvarig när Toyota i Sverige valde att göra en rallysatsning i slutet av 1970-talet. Då hade märkets först småbil, Starlet, just lanserats och den visade sig vara ett perfekt råämne för ett idrottsredskap.

– Starlet var liten, lätt och bakhjulsdriven, berättar Roland. Vi skapade Toyota Starlet Cup och erbjöd bilar till ett bra pris för hågade förare. Sedan fick de köpa till trimdelar, diffbromsar och vad annat som krävdes för att själva kunna bygga sina rallybilar.

Eftersom Sverige är avlångt lades cupen upp så att de tävlande kunde deltaga i rallyn runt hela landet och tillgodoräkna sig poängen (även om SM-deltagande gav fler poäng).

– De skickade in resultaten till mig och jag höll ordning i tabellerna, säger Roland. Som mest deltog cirka 50 bilar och än i dag kommer folk fram till mig och berättar hur roligt de hade på Starlettiden.

Cupen bidrog till att göra rallysporten överkomlig för fler och skapade stor bredd i startleden, dessutom engagerades även Toyotaåterförsäljarna i verksamheten.

– Vi hade en campinginredd buss som vi körde till alla SM-tävlingar. Alla som hade anknytning till Starlet Cup kunde komma in och fika och värma sig, berättar Roland.

När en ny generation Toyota Starlet med framhjulsdrift kom som årsmodell 1985 innebar det slutet för Starlet Cup, men än i dag kan man se bakhjulsdrivna Cup-bilar i svenska rallytävlingar. Inte sällan med framgång.

Att Starlet Cup avslutades innebar dock att Toyota lade i en ännu högre växel, med en helt egen rallysatsning i SM-serien: Toyota Team Sweden. Då var det med första generationen Toyota Celica GT-Four och bland förarna kan nämnas Björn Waldegård och Kenneth Eriksson, Mats Jonsson samt Leif Asterhag.

Bilarna byggdes av TTE i Köln och vidareutvecklades i Sverige.

Toyota Team Sweden lät höra om sig på alla SM-tävlingar under ett antal år. Inte bara tack vare flera SM-titlar, utan även med spännande arrangemang runt omkring. I samband med varje tävling upplät den lokala Toyotaåterförsäljaren sina lokaler, där rallybilen visades så att både allmänhet och lokalpress kunde komma den in på skinnet.

Roland Löwgren var med på tävlingarna och tillhandahöll reservdelar ur en stor buss. Men kanske gick det snudd på ”för bra”: den fyrhjulsdrivna Celica (i två generationer, ST165 och ST185) var så framgångsrik att spänningen nästan uteblev i rally-SM under några år.

I alla händelser var det dags att ta nästa steg, som blev en helsvensk satsning. En av de svenska rallyförare som allra tätast varit förknippad med Toyota är Leif Asterhag från Stockholm (på bilden nedan tillsammans med codrivern Tina Thörner). Han har inte bara tävlat själv på alla tänkbara nivåer, han har även varit spindel i nätet för många bilbyggen.

I slutet av 1990-talet valde Toyota Team Sweden att bygga en rallybil helt efter eget koncept, med Roland Löwgren och Leif Asterhag som två av de drivande i projektet. Vid den här tiden hade TTE i Köln tagit fram en WRC-bil baserad på Corolla, och tio sådana karosser köptes till Sverige.

Men istället för fyrhjulsdrift behöll man standardmodellens framhjulsdrift och hämtade motorer från tävlingsavdelningen i Japan.

Bilen byggdes för Nationella klassen (nuvarande Grupp H), som också kallas ”trimmat tvåhjulsdrivet”. Det vill säga bilarna är konstruerade för högsta tävlingsnivå, men utan den avancerade och kostsamma fyrhjulsdriften.

Förarna fick köpa bilarna till subventionerat pris, mot löfte att köra SM-serien. Men Toyota Team Sweden hade även ett par egna förare, bland annat det unga löftet Carina Hermansson från Roslagen. I kartläsarstolen hade hon Charlotta Thorszelius, som är dotter till en av Björn Waldegårds mest långvariga codrivers, Hasse Thorszelius.

– Det blev enorma framgångar även för vår Corollasatsning, säger Roland Löwgren. Och det roliga är att än i dag är detta en vinnarbil. Utöver de tio som vi byggde har det tillverkats ytterligare fem i privat regi.

Rallyverksamheten var en hjärtesak för hela Toyotas svenska organisation, och fick även en del oväntade – men positiva – konsekvenser. En sådan stod Toyota Swedens dåvarande vd, Jan Pettersson, för. Han var inte någon typisk bilentusiast, fritiden ägnade han till stor del åt fågelskådning. Men så fick han tillfälle att åka med Leif Asterhag i en bakhjulsdriven Celica på en mindre tävling söder om Stockholm.

Jan Pettersson fick lära sig grunderna i att läsa roadbook (inte rallynoter) och hålla reda på tidsangivelserna (strikt i rally när man ska anlända till serviceplatser, startplatser etc). Men hur skulle det gå? För den som aldrig åkt i en rallybil blir det ofta en chock att uppleva tävlingstempo på en smal skogsväg.

Därför höll hela Toyotas team andan under den första specialsträckan. Oron visade sig obefogad när vd:n klev ur strålande glad och dessutom – fullständigt hängiven.

Jan Pettersson blev ”riktig” codriver under ett antal år och hans analytiska förmåga kom väl till pass för den krävande uppgiften att läsa noter och hålla ordning på siffrorna. En viss tendens till åksjuka kunde hanteras med åksjukeplåster, vilket inte är så ovanligt bland ”rallykartisar”.

Analytiskt sinnelag präglar även Roland Löwgren, som med sitt lågmälda sätt inte gärna ställer sig i centrum. Men just där har han ändå ofta befunnit sig.

Vi kikar in i Rolands garage på villatomten, där han som pensionär byggt och underhållit många rallybilar åt olika förare och team. Garaget är så rent att det sannolikt skulle kunna alternera som operationssal.

Någon egen rallybil var det länge sedan han hade. Istället har han vässat sina kunskaper för att kunna hjälpa andra – ofta med rent ingenjörsarbete, trots att han faktiskt ”bara” är mekaniker i grunden. Dock med många genomgångna kurser och vidareutbildningar genom åren.

– I branschen är det många som kallar mig ”Professorn”, säger Roland utan ett dyft skrävel.

För alla ungdomar som i dag förtvivlar över och kämpar med dyslexi är dessutom Roland ett uppmuntrande exempel.

– Jag har svår dyslexi och under första året i skolan var jag sämst. Detta har jag lidit mycket av, men med åren har jag lärt mig strategier för att hantera problemet. Jag måste ha lugn och ro omkring mig och titta lite längre på siffrorna. Då fungerar det.

Med tanke på detta är det fantastiskt att reflektera över de avancerade beräkningar som Roland ägnat sig åt – alltifrån kamaxlars utformning eller egen konstruktion av växellådor till bokföring och tabeller. Sådant som även personer utan dyslexi och dyskalkyli ofta går bet på.

Än i dag är Roland hängiven motorsporten och följer noggrant både resultat och teknisk utveckling. Under de år som Toyota tävlade i Formel 1 följde han då och då med sin gode vän Ove Andersson på tester. Men det är ändå rally som ligger honom varmast om hjärtat, och han ser med stort intresse på hur sporten förädlats.

– Den största utvecklingen har skett med fjädring och stötdämpning. Det handlar dels om fjädringslängden, som tidigare var 15–20 millimeter. I dag är den ofta 30–35 millimeter. Dels handlar det om avancerade ventiler på stötdämparna. Dagens rallybilar har inte högre motoreffekt, det är väghållningen som är den stora skillnaden jämfört med för bara några år sedan.

I de mest avancerade klasserna har även aerodynamik blivit allt viktigare, vilket syns på bilarnas stora spoilers och vingar. Totalt sett har detta lett till stora skillnader i körstil, där förarna kan attackera betydligt tuffare än tidigare.

– Det är väldigt små marginaler, säger Roland Löwgren. Små detaljer kan göra väldig skillnad för bilens köregenskaper.

Även materialen har blivit avancerade, där exempelvis aluminium numera kan vara starkare än stål trots avsevärt lägre vikt.

– Ove berättade någon gång för mig att de hade utvecklat fiberförstärkta kolvbultar för F1-motorerna. Det där har jag funderat mycket över sedan dess, hur sjutton fiberförstärker man en metall?

Bakom ratten på nya Toyota GR Yaris imponeras Roland Löwgren dels av bilens prestationsförmåga, dels av hur lättkörd den ändå är.

– Rallybilarna har vi alltid byggt om med kort styrväxel, så att föraren bara behöver vrida lite grann för fullt rattutslag. Men med de här nya elektriska servostyrningarna får man den egenskapen även i en bil för gatbruk. Mina egna bilar justerar jag alltid väghållningen på och monterar lite bredare fälgar samt lågprofildäck. Men i GR Yaris känns det perfekt från början.

Själv har Roland oftast valt ganska modesta versioner av Toyotas bilar. Istället för att välja en dyrare modell med många finesser – ”jag använder ändå aldrig luftkonditioneringen” – har han varsamt modifierat sina bilar efter eget tycke. Finlir och detaljjusteringar ligger i linje med hans personlighet. Noggrannhet och rätt sak på rätt plats.

Höga hastigheter och starka motorer har han fått sitt lystmäte av på tävlingsbanorna. [sverige.toyota.2022]

Hyllning till Ove ”Påven” Anderssons Toyota Celica 1972

För några år sedan hyllade Toyota i Storbritannien Ove ”Påven” Andersson genom att klä en ny Toyota GT86 i samma färger och dekaler som Oves tävlingsbil från 1972. Se den rullande hyllningen i YouTube-klippet här ovanför.

På Toyotas svenska YouTube-kanal finns många rallyklipp ur arkivet.

Efterträdaren till GT86 heter Toyota GR86, och den kan du läsa om här.